2014-07-24

Oscar badade på Gustafsberg och drottningen anlände till Uddevalla

I dag för 200 år sedan anlände den förste representanten för kungafamiljen till varmbadhuset på Gustafsberg. Det var Bernadottes 15-årige som Oscar som redan lärt sig svenska, vilket gjorde honom mycket populär. Han hade anlänt till Uddevalla tillsammans med sin far dagen före.
I Gustafsbergsstiftelsens arkiv finns badinskrivningsjournalerna bevarade och här ser vi vilka som kom till det nya varmbadhuset på Gustafsberg för ett stärkande bad den 24 juli 1814:

Herr Major Thim
Herr Regeringsrådet Lenmoen
Herr Baron von Essen
Herr Öfverste Reutersköld
Kammarherren Baron De Geer
Herr Öfverste Lieutnanten Baron Cederström
Herr Öfversten Peiron
Hans Kongl. Höghet Hertig Joseph Frans Oscar

Denne unge gossen skulle 1844 komma att efterträda sin far Karl XIV Johan på Sveriges tron. Han blev således kung Oscar I och var kung fram till 1859.

På kvällen denna söndag den 24 juli anlände så drottningen Hedvig Elisabeth Charlotta till Uddevalla. Vi citerar återigen Sten Kristiansson:

"Karl Johan, som var mycket angelägen att visa sig uppmärksam mot drottningen, hade ridit henne till mötes ett stycke bortom Kuröds bro med hela sin stab och en avdelning av gardet. I staden upprepades hyllningarna från föregående dag och Pontin säger, att intåget verkligen var högtidligt, så mycket mer som vädret denna söndagskväll var strålande vackert. Drottningen blev överraskad av det hjärtliga mottagandet. Hon var vid denna tid ej van vid sådant, ty hon var ej populär i Stockholm, där folkmeningen ännu ej kunde glömma att hon hört till den nyss avlidne kronprins Karl Augusts motståndare.

Med sin godmodiga anspråkslöshet skriver hon i ett brev om mottagandet i Uddevalla: "Det var väl någon sorts återglans, eller möjligen var det för min egen skull, ty jag försökte då att vara artig och uppmärksam tillbaka.

Den 15-årige arvprinsen Oskar, som redan talade god svenska, hade åtföljt sin fader, och alltså kunde kyrkoherde Rabe anteckna, att landets hela kungahus nu var samlat i Uddevalla, vilket aldrig någonsin varit fallet. Riktigt sant var det inte, ty en person saknades och var t.o.m. långt borta. Det var kronprinsessan Desideria, som bättre trivdes i Paris och ej ens nu - efter Napoleons fall - tänkte resa till Sverige.  //

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar