Sundbergiana

Många av Uddevallabloggens läsare känner förstås till vår "egen" ärkebiskop Anton Niklas Sundberg. Han föddes som son till hattmakare Sven Sundberg och Sara Katarina Lund den 27 maj 1818 och avled den 2 februari 1900.

Efter en rekordkarriär blev han Sveriges ärkebiskop 1870 ovh var det fram till sin död 1900, vilket fort´farande är "svenskt rekord". Om hans karriärsteg kan man läsa här http://sv.wikipedia.org/wiki/Anton_Niklas_Sundberg

Det man idag talar om när det gäller Sundberg så är det snarast alla historier han varit upphov till. Ty han svor som en borstbindare (för han var ju från borstbindarnas huvudstad Uddevalla) och han tog sig gärna en sup och då helst en Uddevallare.

I Uddevalla Hembygdsförenings bibliotek finns en liten skrift Sundbergiana som skrevs efter hans död och där finns några typiska Sundbergshistorier. Här kommer ett par.

"Allmänt bekant är att biskop Sundberg energiskt biträdde vid släckningen av den stora eldsvådan i Karlstad under hans biskopstid där. Man har t.o.m. sagt att det var "uppför brandstegen", som han klev upp till ärkebiskopsstolen. Säkert är att Sundberg blev mycket populär i allt Sveriges land efter denna tilldragelse, och mycket karakteristskt är det yttrande, som sedan gick från mun till mun om honom: "Landshövdingen grät och bad, men biskopen svor och släckte!"
- - - - - - - -
Ärkebiskopen skattade som bekant inte så sällan åt den oprästerliga seden att svärja, och hans gamle vän, den populäre general Sven, gaf honom alldeles icke efter i det stycket. En dag åkte de båda gubbarna i en landå upp till slottet. Generalen lär den gången ha överträffat sig själv genom edernas mängd och mustighet. Mitt på Norrbro fann sig därför ärkebiskopen föranlåten att giva sin vän följande befogade förmaning: "Svär inte så förbannat Sven! Folk kan ju tro att det är jag!"
- - - - - - - - -
Så var det den beskedliga prästfrun som visste att ärkebiskopen gärna tog sig en sup till maten, men också att en del församlingsbor skulle förfäras vid en dylik syn och därför i all välmening viskade till honom att supen var serverad i ett rum bredvid matsalen. Ärkebiskopen vart emellertid vred och svarade den förskräckta prästfrun med högan röst: "Nej tack! Supen tar jag gärna, men skåpsuper det gör jag inte!"
- - - - - - - - -
Och slutligen ett annat klassiskt Sundbergscitat: "Näst religion och sedlighet är små brännvinsglas det jävligaste jag vet!".  //