2011-08-08

von Hennigsaffären

(Nils von Hennigs 1907-1945)

Den artikel som jag nu satt mig ned för att skriva har jag haft i tankarna under många år. Det dramatiska slutet på historien ägde rum ett par månader innan jag föddes 1945. Redan som liten hörde jag de vuxna tala om den förfärliga historien och i vuxen ålder kände jag att jag måste reda ut vad det var som hände.

Vi bodde på Hallavägen 14 och det hemska ägde rum i grannfastigheten Hallavägen 9, inom synhåll från vårt vardagsrum. En kapten vid Bohusläns regemente bodde där på övervåningen och han hade skjutit sig med ett gevär.

Det har nu alltså gått 66 år och officeren hade inga efterlämnade släktingar och vad jag kan få fram finns det i dag ingen med samma efternamn i Sverige. Därför bör det inte finnas någon som kan ta illa vid sig av att historien grävs fram i dagens ljus. Då, 1945, var det en stor sak i alla nyhetsmedier landet runt.

Det handlar om kapten Nils von Hennigs (1907-1945) vid Kungl. Bohusläns regemente. von Hennigs militära karriär inleddes vid Göta livgarde där han blev fänrik 1933. Via Svea livgarde kom han till I 17 som löjtnant 1940 och blev kapten 1942.

Det var tidningen Kuriren som den 29 mars 1945 släppte bomben. Tidningen toppade med följande artikel:

Kapten vid I 17 anmäld för upprepad misshandel. - Stamanställda fick välja på rapport eller stryk – vaktchefen avkläddes

”Under en längre tid har det ryktats i Uddevalla att en viss kapten vid regementet på ett märkligt sätt misshandlat olika i militärtjänst varande personer. Det har varit omöjligt att få belägg för detta. Emellertid har ryktena på sistone blivit allt mer ihärdiga, och igår fick Kuriren sådana uppgifter att vi ansåg oss kunna föra saken på tal inför regementsstabschefen, som tillika är pressofficer vid regementet.

Major Moss hade dittills inte hört talas om saken och hade inga upplysningar att ge. Kaptenen ifråga bestred vid förfrågan all kännedom om saken, och förklarade kategoriskt att han inte gjort sig skyldig till något övergrepp. Samma uppgift lämnade kaptenen till regementsstabschefen.

På hemställan av major Moss och sedan vissa garantier givits för att tidningens sagesmän icke skulle få obehag, ordnades på regementet ett förhör med trenne stamanställda, varvid en jurist från regementet jämte Kurirens redaktör var närvarande.

Förhöret leddes av major Moss. I samtliga tre fall berättade de hörda militärerna samma som de tidigare uppgivit vid Kurirens undersökning, nämligen att de fått välja att bli rapporterade eller att få stryk. I samtliga fall hade de valt stryk. I två av fallen uppgavs orsaken till det hela vara bagateller – en sönderryckt kofångare under bogsering av en bil resp. ett par ellampor som icke släckts av vakten – medan det i det tredje fallet rörde sig om ”bondning”. Kaptenen hade under hot av olika slag fått vederbörande att välja stryk.

Misshandeln hade, fortfarande enligt vad det framkom vid förhöret, ägt rum vid skilda tillfällen, det första för två månader sedan och det sista i lördags natt. I samtliga fall hade vederbörande fått kläda av sig. Pryglandet hade skett på olika sätt, i form av slag, örfilar, boxning etc.

Något motstånd fick icke göras utan vederbörande kommenderades att stå i enskild ställning. Två av de slagna uppgav vid förhöret att tänder blivit utslagna; den ene hade av tandläkare fått styrkt att han mist en tand genom främmande våld och den andre hade ett protokoll från kaptenen på att vederbörande halkat på en isig gård och därvid fallit och slagit ut en framtand.

Misshandeln hade ägt rum dels hemma hos kaptenen, dels å en vind å regementet. I det senare fallet tjänstgjorde den slagne som vaktchef, när han efter midnatt fick order att infinna sig hos kaptenen, som då befann sig på förrådet. Vaktchefen förebråddes därvid för att ljus på någon mäss icke var släckta, hotades med straff och fick välja rapport eller stryk.

Han fick kläda av sig – på ½ minut -, fick naken gå i ”skyddsställning” ett 20-tal gånger på det smutsiga golvet och fick därefter mycket stryk, varvid en tand slogs ut. Han var borta från vakten under 1 timma, vilket manskapet där uppgavs kunna styrka. Vaktmanskap uppgavs också kunna styrka, att de sett ljus från vinden efter kl 1 på natten.

Vid ett av tillfällena hade kaptenen tagit på boxhandskar, som han flitigt brukat mot sin underlydande. Vid ett annat tillfälle, det berättades också under edlig förpliktelse, hade han vid uttagning av manskap till en viss kurs slagit vederbörande hårt i solar plexus och den slagne skulle därefter så snart som möjligt räkna till 10. Den som uppgav detta vid förhöret hade vid tillfället misstänkt magsår, och hade blivit mycket dålig av ”undersökningen”.

För Kuriren har vidare uppgivits åtskilliga fall, där vederbörande genom ”livning” orsakats lidanden, men när detta antyddes vid förhöret meddelade förhörsledaren att detta får bli en senare sak i samband med den fullständiga utredning som nu skall vidtagas. Regementsstabschefen förklarade, att han med anledning av de lämnade uppgifterna själv skall skriva en anmälan om saken till regementschefen, och för att förekomma att uppgiftslämnarna skulle bli föremål för tänkbara trakasserier gavs order – det på hemställan av Kurirens redaktör – till dem att icke följa kaptenens ev. order utan att i så fall vända sig till regementsstabschefen.

Kaptenen är förut straffad. Den egentliga utredningen tager sin början i dag.”
- - - - - - - - - - -

Kurirens avslöjande slog förstås ned som en bomb på regementet och i Uddevalla. De följande dagarna tillkännagav Kuriren att kaptenen hette Nils von Hennigs och fler liknande misshandelshistorier kom fram i dagens ljus. Med andra ord växte skandalen med raketfart trots att regementsledningen gjorde sitt yttersta att försöka tysta ned den.

Den 31 mars skriver chefredaktören Frank Eriksson i tidningen:

”Till en början låg saken inte så väl till. När vi först påtalade missförhållandena och kapten von Hennigs själv bestritt varje tanke om att han skulle ha gjort sig skyldig till något straffbart i detta avseende, fick vi beskedet att ”en svensk officer ljuger aldrig” och därmed ansågs saken klar. Emellertid hade vi ingen anledning att känna oss tillfreds med detta utan vidtog vissa åtgärder, som snabbt ledde till att det hela kom på rätt bog".

Den 3 april skrev tidningen:

”Av stort intresse skall det bli att i dag erfara, huruvida kapten N. von Hennigs kommer att fortsätta att blåneka till vad som lägges honom till last….Kuriren har under helgen fått många bevis för att man uppskattat avslöjandet av den ruskiga trafiken, som av vad som ytterligare framkommit torde bli en större skandal än man först kunde förutse.

- Jag har aldrig blivit så glad, som då jag i min tidning fick läsa om att kapten von Hennigs avslöjats, säger en värnpliktig furir, som rest extra från Göteborg till Uddevalla för att för Kuriren berätta sitt fall. - Det var liksom om en börda lättats för mig, tillägger han. Hans brott var att kaptenen i hans skåp funnit ett vapen som inte ansetts tillräckligt rengjort. Det blev som vanligt att välja på rapport eller stryk. Avbasningen skulle ske i kaptenens bostad kl 12 på middagen. Efter den vanliga avklädningsproceduren fick furiren 6 minuter på sig att själv sätta upp ett ”livnings-” d.v.s. i detta fall liktydigt med misshandelsprogram. Han fick därefter så mycket stryk att han under åtskilliga dagar inte förmådde höja upp armarna.

När misshandeln efter 55 minuter var överstånden och delinkventen fått kläda på sig igen bjöd kaptenen honom på – grogg. Huvudsaken var att han teg".

I samma artikel skriver Kuriren om en korpral som blivit misshandlad av von Hennigs. Korpralen gick efter misshandels till sin fänrik och anmälde saken. Denne frågade honom om han hade bevis och fick rådet att låta det hela vara då inget vittne fanns.

”I ett från Göteborg avsänt brev heter det: - Tack för avslöjandet av affären von Hennigs. Släpp den inte förrän hans hanterande av de sista årens aspirantkullar också är avslöjad!”

Det skulle visa sig att det fanns fog för den göteborgske brevskrivarens uppmaning. von Hennigs var nämligen också regementets aspirantofficer och flera aspiranter trädde nu fram och berättade sina liknande historier under alla de förhör som hölls.

Dagen efter Kurirens avslöjande togs von Hennigs ur tjänst. Efter hand som hans offer trädde fram och vittnade under flera dagars förhör framstod skandalen som alltmer obegriplig.

Varför hade denne man, som tidigare dömts till 12 dagars arrest för en liknande misshandel vid sitt tidigare regemente inte upptäckts? Och skyddades han av regementsledningen? Det var helt berättigade frågor.

Den 5 april ställde riksdagsmannen Manne Ståhl en interpellation till försvarsministern i fallet:

”Anser försvarsministern att von Hennigs överordnade fullgjort sina skyldigheter beträffande övervakningen av hans sätt att handskas med sitt manskap?”

När interpellationen ställdes satt von Hennigs sedan några dagar i husarrest i sitt hem på Hallavägen 9 i Uddevalla. Han bevakades av underordnade fänrikar och löjtnanter som det anstod en kapten i den situationen. Hans tjänstepistol hade tagits ifrån honom.

Den 7 april framträder en anonym officer i tidningen och berättar att det förekommit livning även på regementets officersmäss. Livningen skulle ha letts av ”ceremonimästaren” von Hennigs och minst femton officerare var närvarande utan att förhindra det hela. Krigsrätt om denna händelse hölls senare i Gävle och Göteborg.

Samma dag skriver chefredaktören Frank Eriksson en ledare med rubriken ”Kring ett trestjärnigt rötägg”.

Han angriper där inte bara von Hennigs utan den kåranda som enligt honom är förhärskande i officerskåren. Liknande meningar har riksmedia som nu frossar i skandalen.

Den 8 april fick von Hennigsaffären ett dramatiskt slut. Strax före kl fem sköt sig von Hennigs till döds med ett mausergevär. Den löjtnant som satts att bevaka honom lämnade honom för att hämta mat på officersmässen och då passade von Hennigs på. Varför vapnet lämnats kvar hos honom är oklart och kanske än mer, varför fanns det ammunition till vapnet i lägenheten?

Kurirens artikel den 9 april om självmordet:

"Affären von Hennigs fick igår ett dramatiskt slut i det kapten von Hennigs i ett obevakat ögonblick sköt sig i sin bostad Hallavägen 9. Händelsen inträffade strax före kl. 5 e.m. och skottet avlossades med ett mausergevär.

De som bodde i våningen under von Hennigs hörde en skarp knall, följd av en duns i golvet. Då de skyndade upp i hans lägenhet funno de honom liggande starkt blödande på golvet. Den skadade fördes skyndsammast i ambulans till länslasarettet, där han omedelbart ägnades all den vård som kunde ges. Hans tillstånd ansågs dock från början hopplöst och kl 8.40 em. avled han av skottskadan.

Kapten von Hennigs hade under de dagar som förhören pågått stått under en slags lättare övervakning och denna sköttes vid tillfället av en löjtnant vid regementet. Denne hade dock lämnat von Hennigs ensam för att gå till den närbelägna officersmässen och hämta middagsmat åt Hennigs.

Denne hade under lördagen och söndagen varit relativt lugn, varför löjtnanten ansåg att han utan risk skulle kunna lämna honom ensam under de minuter som erfordrades för att hämta maten. Kaptenen hade emellertid då begagnat tillfället att skjuta sig.

Gevärskulan hade gått in snett under hjärtat och vidare genom mellangärdet och magsäcken. På länslasarettet gavs von Hennigs under eftermiddagen två blodtransfusioner och underkastades en mindre operation. På grund av hans starkt nedsatta allmänna tillstånd och enär han drabbats av en chock kunde icke något större operativt ingripande företagas.

Polisutredning rörande den tragiska händelsen igångsattes genast av Uddevallapolisen, därvid konstaterades att von Hennigs skjutit sig själv med ett 6,5 mm mausergevär.

I bostaden funnos bl a fyra brev, som kapten Hennigs skrivit inför sitt avskedstagande med livet. Ett av dessa var ställt till regementschefen överste Öberg.

När kapten von Hennigs ställdes under övervakning hade han fråntagits sin revolver. Geväret hade förvånande nog fått hänga kvar, vilket ju inte tyder på större rutin ifråga om övervakningsmetoder.

*
Kapten von Hennigs var född i Stockholm den 20 augusti 1907 och son till professorn vid konstakademien von Hennigs och hans maka. Han sörjes närmast av fostermoder. Sedan 20 maj 1942, vilket år han utnämndes till kapten, har han tjänstgjort som tygofficer och motorofficer vid I 17 depå".

Epilog

Förutom de tidningsartiklar jag plöjt igenom om von Hennigsaffären så har jag hämtat mina uppgifter från en av dem som misshandlades av kaptenen. Den personen är död sedan några år. En annan person som berättat om affären för mig var framlidne kollegan Pelle Wetterberg, som bodde i bottenvåningen i huset där von Hennigs sköt sig.

I det förträffliga Tidningsarkivet har jag sökt på sökordet Hennigs och träfflistan följer nedan. Gissa om jag blev förvånad över den första artikeln ur Bohus Läns Tidning 1854!

BLT 1854-06-29 Underlöjtnant Hennigs misshandlade soldater på Backamo. Regemente.
Kur 1945-03-29 Kapten vid I17 anmäld för misshandel, von Hennigs. Regemente.
Kur 1945-03-31 Kapten von Hennigs blev avstängd från tjänsten. Regemente.
Kur 1945-04-03 Skandalen von Hennigs växer med raketfart. Regemente.
B-n 1945-04-04 Von Hennigs affären. Misshandel har ägt rum ända sen 1943. Regemente.
Kur 1945-04-05 Varför ingen anmälan mot von Hennigs? Regemente.
B-n 1945-04-06 Aspirant kuggades av von Hennigs. "Skum ruka" föll ej i farstun. Regemente.
B-n 1945-04-06 Interpellation till försvarsministern om fallet von Hennigs från riksdagsmannen Manne Ståhl.
Kur 1945-04-06 von Hennigs konstruerade rent absurda förseelser. Regemente.
Kur 1945-04-07 von Hennigs, livning förekom även på regementets officersmäss.
Kur 1945-04-07 Kring ett trestjärnigt rötägg. Fallet von Hennigs. Regemente.
Kur 1945-04-09 von Hennigs; Epilog före slutet. Regemente.
B-n 1945-04-10 Om någon känt till livningen skall fortfarande utredas, von Hennigs. Regemente.
B-n 1945-04-10 Nils von Hennigs in memoriam. Lennart Wockatz. Regemente.
B-n 1945-04-12 von Hennigsaffären. Regemente.
Kur 1945-06-01 von Hennigs blev arvsberättigad på sin dödsdag. Skadestånd kan därför betalas ut.
Kur 1945-07-11 Läkare åtalas för att kapten von Hennigs fick gå lös. Regemente.
Kur 1945-07-23 Utredningen om von Hennigs. Underligt att han fick vara aspirantofficer. Regemente.
B-n 1945-08-16 von Hennigsaffären kommer att behandlas vid krigsrätt på Bohusläns regemente.
B-n 1945-08-25 von Hennigs-affärens efterspel. Två dagars arrest för löjtnant Hertz. Regemente.
B-n 1945-11-09 von Hennigs-utredningens 14 punkter inför krigsrätten. Regemente.
B-n 1945-12-19 Kapten von Hennigs kunde ej misstänkas, (sinnessjuk) åtal mot bat.läkaren.
B-n 1946-01-12 Sex dagars vaktarrest i von Hennigs-mål. Regemente.  //

9 kommentarer:

  1. Vilken intressant historia och, som man aldrig tidigare hört talas om.

    Nu är man ju nyfiken på om det går att gräva fram förundersökning, militär- och polisrapporter i något arkiv någonstans?

    Vad stod det i avskedsbreven tex.?
    /C

    SvaraRadera
  2. Tragiskt. Troligen skulle en psykolog kalla honom sadist.Otroligt att offren stälde upp på det här. Vilken hemsk makt befälen hade.
    Henning misshandlare redan 1854. Sadismen går i arv?

    SvaraRadera
  3. Slå nakna män... Troligen en homosexuell sadist som fick utlopp för sina lustar...
    Sadism är en sexuell böjelse. Han var mästare, offren var slavar. Han hade ingen människokärlek, ingen respekt för den lilla människan som Jesus Kristus lärde oss att ha.

    SvaraRadera
  4. Fältet ligger öppet för den som vill gräva djupare. Krigsarkivet i Stockholm sitter säkert på en akt om von Hennigsaffären. Likaså bör Landsarkivet i Göteborg ha handlingar i polisens arkiv.
    Jag återkommer med ytterligare ett inlägg om affären.

    SvaraRadera
  5. Magnus Billestedt2011-08-10 10:31

    Otroligt intressant artikel men tragisk !
    Alltid intressant när det kommer till I17
    Rötägg finns i alla yrkesgrupper

    SvaraRadera
  6. Det värmer mitt hjerta att ännu ett avgrundskräk tagit sig af daga, stackare dessa innan Satan hämtade honom hem,vi kan inte föreställa oss deras vanmakt i deras situasion, vi beder för dessa och vanhelgar allt som kan ha grott vidare i frön från detta rötägg som ej ensam kom till Uddevalla, .Finns fler som ej utmärkte sig, många ättlingar kvar som vi skall skydda mot kännskap med detta äckliga vidunder, de är gamla idag. Frid över deras minne.

    SvaraRadera
  7. Jävla svin som gav sig på oskyldiga för sin egen njutnings skull

    SvaraRadera
  8. Det var väl gott att han fick utgöra sin egen handräckning, ett sådant svin går knappt att uppbringa från tredje riket, här har vi en som kanske förorsakade våra sydliga vänner vad man kunde göra mot människor med militär makt.Hurra för skottet på Hallavägen, Hurra Hurra, ingen saknar dig

    SvaraRadera
  9. ättlingarns kan jag tänka mig . de kan till och med stå för hans återupprättande inga namn nämnt, då blir allt struket.. hehe

    SvaraRadera