I dag fyller min gode vän och f.d. kollega Gösta Olsson 70 år. Gösta och jag jobbade ihop på I 17:s stabskompani under många år men det var på idrottsplutonen som vi kom varandra närmast.
Och det första året blev väldigt speciellt. Det har jag skrivit om tidigare http://uddevallare.blogspot.com/search?q=25+%C3%A5r+sedan+muck
När man tänker tillbaka så är det många minnen som dyker upp. Till exempel vårt möte med tjädertuppen http://uddevallare.blogspot.com/search?q=Tj%C3%A4dertuppen+-+ett+milit%C3%A4rminne
Ett annat minne var från fredagen den första veckan sedan den då dubble brottningsvärldsmästaren Frank Andersson ryckt in i lumpen. Gösta har i alla år vårdat sina skor väldigt ömt. Att säga att han är expert på skoputs är ingen överdrift.
Den här fredagen hade alltså nämnde soldat 0509 Andersson legat i lumpen en vecka och vi hade permissionsuppställning på eftermiddagen. Sedan vi beordrat "höger och vänster om marsch" rusade soldaterna i väg mot sin första helgpermission. Praktiskt taget helt slut efter en mycket intensiv vecka sjönk Gösta och jag ihop inne på vårt befälsrum.
Vi satt där en lång stund och småpratade om veckan som gått. När vi reste oss och kom ut i korridoren utanför fick vi till vår förvåning se en ensam soldat sitta kvar på en bänk ivrigt putsande sina marschskor. Det var 0509 Andersson som uttryckte sin beundran över Göstas skoputs och nu skulle han minsann fixa till en lika bra.
Han satt där och putsade en bra stund och sedan frågade han om han fick ta skorna med hem över helgen och putsa vidare? En sådant intresse kunde man ju inte kväsa så visst fick han det.
På måndag morgon stod Andersson uppställd med de övriga och hans skoputs var helt outstanding bland kamraterna. Sedan bar det ut på övning i terrängen och genom "ålning medelst hasning" och andra jordnära övningar så var Anderssons skoputs borta. Men inte Gösta Olssons, konstigt nog.
Vad Andersson och de andra soldaterna inte visste var att Gösta hade ett par marschskor som han använde i terrängen och ett annat par "finskor", som aldrig lämnade kaserngården. Om Andersson av någon outgrundlig anledning läser Uddevallabloggen så får han alltså här förklaringen till varför han inte kunde slå Göstas skoputs.
Bilden här ovan är tagen vid Svenska Brottningsförbundets träningsläger på I 17 hösten 1981. Gösta har fått in ett grepp som brottningsvärldsmästaren inte kunde freda sig emot utan han fick sig en rejäl åktur.
Det märkliga är att Gösta till synes inte har åldrats ett dugg sedan bilden togs, det är ändå 26 år sedan.
STORT GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN GÖSTA!
Och det första året blev väldigt speciellt. Det har jag skrivit om tidigare http://uddevallare.blogspot.com/search?q=25+%C3%A5r+sedan+muck
När man tänker tillbaka så är det många minnen som dyker upp. Till exempel vårt möte med tjädertuppen http://uddevallare.blogspot.com/search?q=Tj%C3%A4dertuppen+-+ett+milit%C3%A4rminne
Ett annat minne var från fredagen den första veckan sedan den då dubble brottningsvärldsmästaren Frank Andersson ryckt in i lumpen. Gösta har i alla år vårdat sina skor väldigt ömt. Att säga att han är expert på skoputs är ingen överdrift.
Den här fredagen hade alltså nämnde soldat 0509 Andersson legat i lumpen en vecka och vi hade permissionsuppställning på eftermiddagen. Sedan vi beordrat "höger och vänster om marsch" rusade soldaterna i väg mot sin första helgpermission. Praktiskt taget helt slut efter en mycket intensiv vecka sjönk Gösta och jag ihop inne på vårt befälsrum.
Vi satt där en lång stund och småpratade om veckan som gått. När vi reste oss och kom ut i korridoren utanför fick vi till vår förvåning se en ensam soldat sitta kvar på en bänk ivrigt putsande sina marschskor. Det var 0509 Andersson som uttryckte sin beundran över Göstas skoputs och nu skulle han minsann fixa till en lika bra.
Han satt där och putsade en bra stund och sedan frågade han om han fick ta skorna med hem över helgen och putsa vidare? En sådant intresse kunde man ju inte kväsa så visst fick han det.
På måndag morgon stod Andersson uppställd med de övriga och hans skoputs var helt outstanding bland kamraterna. Sedan bar det ut på övning i terrängen och genom "ålning medelst hasning" och andra jordnära övningar så var Anderssons skoputs borta. Men inte Gösta Olssons, konstigt nog.
Vad Andersson och de andra soldaterna inte visste var att Gösta hade ett par marschskor som han använde i terrängen och ett annat par "finskor", som aldrig lämnade kaserngården. Om Andersson av någon outgrundlig anledning läser Uddevallabloggen så får han alltså här förklaringen till varför han inte kunde slå Göstas skoputs.
Bilden här ovan är tagen vid Svenska Brottningsförbundets träningsläger på I 17 hösten 1981. Gösta har fått in ett grepp som brottningsvärldsmästaren inte kunde freda sig emot utan han fick sig en rejäl åktur.
Det märkliga är att Gösta till synes inte har åldrats ett dugg sedan bilden togs, det är ändå 26 år sedan.
STORT GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN GÖSTA!
Jag grattar gärna Gösta.
SvaraRaderaLennart Malthed Thailand